Tänkte eventuellt försöka svänga förbi huset imorgon, men det beror lite på hur länge jag sover 😉

Veckans mission var ju annars att faktiskt få rörmokaren att svara på våra mail. Status: mission failed!

Jag ringde honom som sagt i onsdags och blev lovad ett svar under gårdagen (torsdag). Så idag ringde jag vid 14-tiden. Samtalet förflöt ganska ordagrant såhär:

- Hej, det här är Emmy. Vi pratades vid häromdagen angående vårar mail som du lovade svara på igår.

- Hej. Ja precis.

(Någon sekunds tystnad)

- Ja, så hur går det då? Vi har inte fått något svar ännu...

- Nej nej, men jag ska svara på det. Någon gång.

- Okej, men vi har ju faktiskt försökt få svar på exakt samma frågor sedan i maj, tycker du inte att det börjar bli dags att ta tag i saken?! *lätt irriterat underton*

- Jo, men jag ska svara. Hejdå. *klick*

Va?! Vad i helvete är det frågan om? Det är inte ofta jag blir förbannad men nu får det fan vara nog. Hade det varit vi själva som anlitat karln hade han åkt ut med huvudet före för längesen. Ingen som helst jävla respekt. 

Själv kan jag gräma mig i flera dagar när jag ibland löser en situation på jobbet på ett icke ultimat sätt. Det kan fortfarande vara ett bra sätt, men man inser efteråt att det nog hade kunnat bli liiiite bättre. Ett flygplan hade kanske sparat in några sekunders flygväg. Någon sådan självkritik verkar denna rörmokare inte besitta. Inga ambitioner att göra sitt yttersta för att leverera en så bra service och produkt som det bara är möjligt. 

Så nu får man ännu en helg fylld med irritation. Kanske lika bra att jobba största delen av tiden då 😉

Duty calls, ha're gött!